En till solig dag!
2009-08-06 @ 10:32:55
Ytterligare en solig dag och jag tänker ta vara på solen idag med! Sola sola sola.. Det kommer att genomföras med Eve, min kompanjon. Men jag vet inte var bara.. Kanske vid nå vatten då. Eller i Vendel, vi får se.
Jag har läst en väldigt bra bok den senaste tiden. "Kärlek - hur fan gör man?" av Bob Hansson. Han pratar med en del kända och andra mindre kända personer om kärlek, eller mest om tvåsamhet. När jag började läsa så tyckte jag den var riktigt dålig, men sen blev den bra! Jag tänkte faktiskt dela med mig av en del saker som står i boken..
Avundsjuka
I ordboken: Känsla av olust av att inte vara delaktig i ngn annans förmån.
Avundsjuka är en fågel med ena vingen över ögonen och den andra sträckt mot himlen som i en segergest.
Avundsjuka är inte en utrotningshotad fågel, den flaxar hej vilt runt vardagens vattendrag. Den sjungande pojkvännen som blir avundsjuk på sin flickväns skivkontrakt. Mamman som blir avundsjuk på sin dotters ungdom. Sonen som blir avundsjuk på sina föräldrars möjlighet att köpa oändligt mycket godis. Invandrarfadern som blir avundsjuk på att dottern kan bättre svenska än han själv. Och man blir avundsjuk på den som hela tiden har råd att åka på semester, den som helt utan gymkort ändå har slankare figur, den som har högre lön för samma jobb, den som i världens ögon verkar vara mer värd än en själv....
Så länge man jämför sig själv med andra, så länge man behöver världens uppskattning för att kunna uppskatta sig själv (och det behöver man ju), så kommer avundsjukan att finnas där, mer eller mindre tydlig, flaxa sina skuggiga vingar över vårt ansikte. Avundsjuka är mänskligt, men skamfyllt. Inget man skryter med på arbetsintervjuer: "Jo, dessutom är jag ganska duktig på att vara avundsjuk..." Om någon anklagar oss för att vara avundsjuk är nog första reaktionen ofta total förnekelse. "Jag är absolut inte avundsjuk, men..."
Avundsjukan hänger ihop med idén att man tror att man kan vara sämre än någon annan. Inte bara annorlunda, man sämre. En tanke som hänger ihop med det motsatta: jag kan vara bättre än någon. Visst är det en skön känsla att gå in i: jag är bättre! Om det inte vore för att det bara är en tidsfråga innan den tanken kommer ersättas med: jag är sämre... Att bjuda "bättre" på förfest är som att bjuda "sämre" på efterfest. Inte alls lika charmigt tidfördriv.
Två olika ändar av precis samma båt. Frågan är: vill man livet ut fortsätta att skvalpa runt i den båten, eller vill man hoppa ur den? Och nöja sig med hav.
En ordförklaring som finns i slutet av boken...
Nu ska jag åka till Vendel!
Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()